ADHD, som kännetecknas av problem med uppmärksamhet, koncentration, hyperaktivitet och impulskontroll, är den vanligaste diagnosen hos barn nuförtiden. Många lärare kan vittna om svårigheterna att undervisa en stigande andel barn som inte kan sitta stilla och har stora problem med uppmärksamhet och impulskontroll.
Enligt Socialstyrelsen är ADHD ett ärftligt genetiskt funktionshinder. Som behandling rekommenderar man beroendeframkallande narkotiska preparat som Ritalin och Concerta, vilka i tidigare undersökningar visat sig ha en lugnande effekt, åtminstone på kort sikt. Sedan år 2000 har antalet barn som medicineras med centralstimulantia ökat från 2000 till 25 000 år 2011.
Dr Blomberg redogör för senare års forskningsstudier som visat att, även om medlen på kort sikt kan modifiera barnens beteende, finns det inget som indikerar att medicin är bättre än inget alls i ett längre perspektiv. Forskningen har istället funnit att dessa preparat i vissa fall förvärrar problemen och dessutom kan orsaka tillväxtrubbningar, blodtrycksförhöjning samt ökad risk för missbruk och kriminalitet. Ett stort antal djurförsök har även visat att de kan ge hjärnskador.
Skriften tar också upp hur miljöfaktorer som bristande motorisk stimulans, mobilstrålning, kostintolerans och livsmedelstillsatser kan bidra till uppkomsten av ADHD och hur man med motorisk träning, s.k. rytmisk rörelseträning, kan hjälpa de drabbade barnen på ett hållbart sätt.